Hajjsan!

Ojojoj! Nu var Amanda nästan så tankspridd att hon glömde göra ett inlägg!

Men eftersom klockan är mycket och jag vill sova bredvid Viktor just nu så får jag helt enkelt bara skriva en liten snabbis!

Jag har inte gjort så mycket idag, beundrat mitt svärd lite och funderat lite smått (med betoning på smått) på hur jag ska göra min Pina-plushe. Jag har tyg och stoppning men jag måste ju få till en bra form också!
Men det ordnar sig nog ska ni se! Jag kommer säkert ha något intressant att skriva om på den fronten imorgon!

Jag har även börjat fundera på att ta upp sjungandet igen. Jag älskar att sjunga fastän jag inte gör det särskilt bra, så man kanske skulle börja spara till lektioner hos en sångpedagog. För jag tror att jag har kompetens, i alla fall begränsad. (Hehe).

Ni ska även få en liten bit till av novellen!

Njut!

Kap 1 - segern
(forts)

Daniel hivade oväntat upp Antonia i sin famn så att hon flämtade till av förvåning.
Hon vände sedan på huvudet och stirrade honom förföriskt i ögonen innan hon kysste honom på munnen.
Han besvarade kyssen passionerat och när han sedan avbröt kyssen så fnittrade Antonia hysteriskt, hon insåg själv att det var väldigt uppenbart att hon var utmattad. Solen hade vid det laget gått i moln och så fort de hade satt sig i den lilla blåa Toyotan för att köra hem så öppnade himlen sig och det kalla regnet vräkte ner och smattrade mot vindrutan.
Ljudet var väldigt hypnotiserande och Antonia nickade till oräkneliga gånger.

Hoppas ni får en god natts sömn!

Teruko~