Konvent och mystiska svampar
Kategori: Allmänt
Känns onödigt att skriva ett helt inlägg om ingenting, speciellt för de som ska läsa det.
Idag däremot har jag jobbat lite med mitt svärd till min cosplay och jag har vart ute och plockat svamp med en kompis och min pojkvän. Det blev ganska mycket trattkantareller och de smakade otroligt gott, smörstekta på en rostad macka <3 Men nog om det!
När vi var och plockade svamp (i Genarp) så såg vi en mycket läskig och mystisk svamp, ingen av oss vad det var för någon men vi kom ganska snabbt fram till att den antagligen är mycket giftig. Den såg väldigt giftig ut!
Så jag tog en bild på hatten av den för att den såg också väldigt cool ut!
bild kommer nedan;
Kort skärpedjup är min nya älskling!
I vilket fall!
Om lite mindre än två veckor (Fredagen den 25:e) så är det dags för konvent uppe i Göteborg och jag är askalas-taggad! För var dag som går så blir jag mer och mer säker på att min cosplay kommer uppskattas av många på konventet och den självsäkerheten är underbar att känna speciellt när jag ska tävla med den! :)
Men jag ska även sy en kostym till sketch-tävlingen så det är dags att sätta fyr i rumpan på mig så att jag hinner klart! Ska cosplaya en riddare och dräkten blir lite medioker men det får duga!
Jag kommer inte lägga upp en bild på mitt svärd förrens det är helt klart!
Kommer även behöva sy ett nytt bälte för att mitt är helt borta och jag får snart spader för jag har inget tyg!
Men det fixar sig alltid!
Vi får se vad det bjuds på imorgon! Kanske lite riddar-WIP? Eller jag kanske har en fotosession med Viktor, eller kanske med mig själv? Det vet man aldrig!
Nedan kommer ännu ett kort utdrag ur min nyligen påbörjade novell "Rummet"
OBS; Jag kommer att lägga ut hela kapitlet i en enda text när kapitlet är slut, så att ni får en helhetskänsla!
Kap 1 - Segern
(forts)
En vitskäggig man iförd en marinblå kostym som såg alldeles för varm och obekväm ut för de 30 grader det var i solen, gled smidigt fram till Antonia som stod en bit bakom mållinjen. Hon tyckte att han verkade alldeles för pigg för sin ålder, 87år och piggare än hennes egen mor och far. Han höll fram en liten, skrynklig lapp med resultatet.
Hon hade sprungit 4,2 mil på bara 2 timmar, 47 minuter och 23 sekunder, det var inte världsrekord men Antonia brydde sig inte så mycket, hon hade ju vunnit! Hon log ett strålande vitt leende med sina aningen sneda tänder, mot mannen som log tillbaka och tog hennes unga, lena händer i sina egna, grova och rynkiga.
Jag hoppas ni besöker mig igen!
Hoppas ni får en mysig höstkväll och en pigg morgondag!
Teruko~